Fälld för blogg, friad för kommentarer

Tingsrätten har friat en bloggare för vad som sagts i kommentarerna till hans blogg, men fällts för sitt eget inlägg. Rimlig rättvisa – men det beror på vad som sägs.

En Sverigedemokratisk bloggare ställdes inför rätta för vad som sagts i hans blogg, såväl av honom själv som i kommentarerna till hans blogg. Helsingborgs tingsrätt fällde honom för det förra men friade honom för det senare.

Det var fråga om förtal och då gäller inte den lag (om ”elektroniska anslagstavlor”) som omfattar ansvar även för läsarkommentarer. Lagen gör dock bloggaren ansvarig även för kommentarerna när det är fråga om: uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografibrott, olaga våldsskildring och upphovsrättsbrott.

Nu är tingsrätten inte en prejudicerande instans, så man kan inte svära på vad som händer vid ett eventuellt överklagande, men lagen är tydlig så det är troligt att domen blir densamma där – så länge man är ense om att det är fråga om förtal, och inte något av de andra brotten. Gränserna kan i och för sig ibland vara luddiga.

Inskränkningar i yttrandefriheten är riskabla saker, som lätt skämmer demokratin. Det är särskilt beklämmande om man på en blogg eller ett forum ska behöva censurera andras yttranden för att inte själv riskera att dömas, eftersom sådan censur plägar gå längre än nödvändigt, för säkerhets skull. Lagen kan därmed leda till en tystnad som är tvärt emot det fria ordets idé.

Rå ton i media
Tonen är ibland väldigt rå på internet, liksom i den gamla vanliga tryckta pressen, på radio och TV. En etik är nödvändig, men bör kanske först och främst växa fram på frivillig väg. Egentligen tror jag att det som lockar fram en skärpning av tonen och ökning av oförskämdheterna är etablerade massmedias tilltagande råhet mot kändisar och andra offentliga personer. Därmed sprids hos allmänheten en känsla av att det är Ok, rentav att ”det ska vara så”.

Professionella media anser sig vara föredömen i det publika samtalet, men beter sig ofta inget vidare, milt uttryckt. Om de höjer sin egen ribba mot oförskämdheter och rotandet i folks privatliv blir nog detsamma snart standard även i bloggosfären och diverse forum. Det skadar i alla fall inte att pröva.

Tidningarna har hittills skrivit magert om domen, fast det är den första av detta slag i Sverige. Aftonbladet, Svenskan och DN återger bara det korta TT-meddelandet. Inte ens den lokala tidningen Helsingborgs Dagblad gör mer, och Sydsvenskan har bara lagt till något enstaka ord. Något mer om domen och lagen berättar Medievärlden, som också namnger bloggaren, vilket utifrån pressetisk synpunkt verkar onödigt och förmodligen mest beror på att det är en Sverigedemokrat.

Läs även andra bloggares åsikter om Helsingborgs Tingsrätt, bloggar, internet, yttrandefrihet, åsiktsfrihet. Intressant?

Vilken sång är det?

I lördags firade vi den sköne poeten Eric Fylkeson, som fyllde 60. Jag bidrog med lite Så ska det låta genom att sjunga en engelsk låt jag hade översatt till svenska. Gissa vilken.

Eric Fylkeson är i mina ögon en av de mest fascinerande poeter vi har i Sverige. En vild själ som gör utflykter i både vardag och metafysik med samma skarpsinne. Han är också intensiv på scen, där han i motsats till de flesta poeterna kan sina dikter utantill och framför dem med dramatisk nerv. En upplevelse.

Hans 60-årsfest ägde rum på Kaskad, en f.d. biograf numera teater i Blackeberg – förorten känd från vampyrromanen Låt den rätte komma in. De exakt 42 inbjudna (siffran som är meningen med livet) uppmuntrades i förväg att förbereda ett framträdande, så jag fick den omedelbara impulsen att sjunga en sång som Eric själv tolkat för länge sedan i en av sina diktsamlingar.

Jag ville egentligen använda Erics tolkning, men den var ytterst fri och struntade i melodislingan, så jag var nödd att modifiera – så gott som göra en egen tolkning, men med just Eric och hans poesi i tanken. Det var knepigt men kul, förutom att behöva memorera texten för själva framförandet. Man kan inte uppträda för Eric Fylkeson med papper i hand.

Jag är dålig på att memorera, vilket är en av anledningarna – om än förmodligen inte den viktigaste – till att jag aldrig blev rockartist på allvar. Så jag fick slita dagarna före festen med texten nedan. Jag gick runt på stan och nynnade i smyg på verserna, med papperet i fickan för att kunna göra ideliga kontroller.
Ändå blev det fel här och där vid själva framträdandet.

Sången har ett antal år bakom sig. Originalet är på engelska. Är det någon som av min svenska text nedan kan sluta sig till vilken sång det är? Den första att komma med rätt svar belönas med en av mina böcker. Det borde egentligen vara en bok av Eric Fylkeson, men dem håller jag hårt i.
Ni som eventuellt hörde till de 42 på festen får förstås inte vara med och tävla.

Här är sången:

Tid för en cigarett. Ta den i din mun.
Bit i ett finger, sen ett annat finger, sen din cigarett.
Vägg-till-vägg som skallar, och ekar, glömmer du bort.
M-m-m-m, du sjunger om ditt självmord.

För gammal att tappa, för ung att hitta.
Och klockan väntar så tåligt på din sång.
Du går på kafé, men du äter inget,
för du har levt så långt.
Å-å-å-å, du sjunger om ditt självmord.

Bilbromsar skriker, när du snubblar vägen fram.
Men dagen gryr bakom dig, så du skyndar hem.
Låt inte solen ta din skugga.
Låt inte mjölk släcka din brand.
Du är så rättfram, religiöst infam.

Nej du, det är inte bara du.
Du dömer dig själv alltför hårt.
Ditt huvud snurrar runt, hur ska jag få dig att förstå?
Nej det är inte bara du.
Oavsett vad och vem du är.
Oavsett när och var du ser.
Hur än knivar snittar i din själ
Jag har vart där, jag hjälper dig bli hel.
Det är inte bara du.

Så sätt fyr på dig, och inte bara du.
Och sätt fyr på mig, och inte bara du.
Ge mig din hand, för det är inte bara du.
Ge mig din hand, för du är underlig.
Ge mig din hand, för du är underskön.
Ge mig din hand, för du är underbar.
Ge mig din hand...

Läs även andra bloggares åsikter om Eric Fylkeson, poesi, musik, lyrik.

Boken om Bong är klar

Nu är boken klar, så jag har inga ursäkter för en fortsatt bloggtystnad. De senaste veckorna har jag jobbat intensivt med en bok om min tid som Bong, Sydsvenskans hemlige krogrecensent. Då fanns ingen tid över för bloggen. Boken är klar – alla 396 sidor. Puh!

Omslaget till den nya boken syns på bilden ovan. En reservoarpenna mellan bestick av den gamla design som kallas Pärlan. Penna av märket Mont Blanc. Det ska ju vara stil på en bok om matkultur.

Inte för att jag vid mina hemliga krogbesök antecknade med reservoarpennan (det gjorde jag i stället dessförinnan som rockrecensent på DN). Inte heller är Pärlan de bestick jag använder hemma, fast jag har en hel uppsättning. Men bilden är min och innehållet i boken är hur autentiskt som helt.

Bokens titel är Bong. Tolv år som hemlig krogrecensent. Den berättar över sina nästan 400 sidor om hur det var att recensera krogar i Skåne och Köpenhamn under tolv år, mellan 1995 och 2007. Dessutom berättar jag hur mina bedömningar gick till, alltifrån sneglandet på menyn anslagen på krogarnas fasad eller skyltfönster, till betalningen av notan vid kvällens slut. Dessutom har jag dristat mig att skriva ett kapitel kallat “Bong vid spisen”, om vad jag har för mig när jag själv lagar mat hemma, vilket inte är så väldigt ofta.

Mig veterligt är det ingen annan svensk krogrecensent som har berättat i bokform om sitt yrke. Det var därför jag tyckte att det kunde vara dags. Kul var det också, att minnas de många måltiderna och allt spektakel runt mitt hemliga jobb, inte olikt spioners snokande i främmande stater.

Boken kommer ut i slutet av april och ska då gå att beställa på internetbokhandlarna, eller för den delen i vilken vanlig bokhandel som helst.

Här är boken om min tid som Bong på AdLibris och på Bokus.

Läs även andra bloggares åsikter om XBong, Bong, litteratur, krogar, krogrecension, pressen, Sydsvenskan. Intressant?

En bok skymmer bloggen

Det är nu ett par veckor sedan jag skrev något nytt i bloggen. Jag har inte slutat – det är bara så att jag befinner mig mitt i arbetet med en bok om min tid som krogrecensenten Bong.

Det dokumenterade jag för ett par år sedan på min hemsida:
Bong – en väldigt hemlig krogrecensent
Men nu fick jag en impuls att göra bok av ämnet, framför allt för att det mig veterligt inte finns någon sådan i Sverige – fast det dräller av böcker skrivna av kockar och krögare.

När jag är mitt i en bok vill jag ha så få distraktioner som möjligt, så det mesta får vänta tills den är klar, eller åtminstone tills den börjar bli klar. Jag räknar med att det är inom en vecka eller så.
Sedan ska jag nog krafsa ner ett och annat här på bloggen igen.

Läs även andra bloggares åsikter om XBong, krogrecension, litteratur, blogg, böcker.