söndag 28 februari 2010

Bilden ljuger inte ens i Aftonbladet


Aftonbladet tar ställning i klimatfrågan på ett sätt som inte är särskilt journalistiskt. En mer än tre år gammal artikel i frågan skyltas fram på webbutgåvans förstasida som om den vore en nyhet. Men där säger bilden mer än tusen ord.

Artikeln påstår att vi lever i den varmaste tiden på 12.000 år, något som jag starkt betvivlar. Varma och kalla perioder kommer och går. Ett så radikalt påstående behöver beläggas med ordentligt redovisade fakta – såsom t.ex. exakt vad som menas med utsagan.

Exempelvis undrar jag om man har jämfört lika långa perioder i vårt klimat med perioder från förr. Vädret är lynnigt, så det går alltid att hitta korta perioder av extrem värme eller kyla, men när medeltemperaturen mäts över längre intervall försvinner sådana små avvikelser. Har det vekligen gjorts för 12.000 år, när perioden man mestadels pratar om idag är blott de senaste cirka 50 åren? Är det alls möjligt att notera temperaturer för så korta perioder i vårt förflutna? Jag tvivlar.

Att en dagstidning skyltar fram en artikel från november 2006, för över tre år sedan, är ingen slump. Det torde ha inte så lite att göra med att Aftonbladet varit först och ivrigast om klimatkrisen i svenska media, och nu när IPCC kritiseras har tidningen sin egen skumraskiga metod att hävda sin ståndpunkt.

Men de har råkat illustrera artikeln på ett sätt som säger mer än alla dess ord: en bild av solen (samma som ovan). Den är ojämförligt mäktigast när det gäller jordens klimat. Dess variationer skapar istider och avslutar dem. Att värmen har stigit sakteliga på jorden de senaste århundradena är en följd av att solen badar oss i mer värme än under den så kallade Lilla istiden, som kylde planeten i perioder från 1400-talet fram till mitten på 1800-talet. Den verkliga klimatboven är alltså framför allt solen. Mot dess kraft är mänsklig klimatpåverkan marginell – åtminstone hittills.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Intressant?

Aftonbladets förnekelse


Aftonbladets ledare ondgör sig över att en framträdande klimatskeptiker i bloggosfären har en religiös och konservativ bakgrund – men vad har det med klimatdebatten att göra? Aftonbladets ledarredaktion kan inte skilja på sak och person.

Rubriken på ledaren säger att De urkonservativa lever i förnekelse, men tala om att kasta sten i glashus! Om Aftonbladet behöver rota i privatlivet hos motståndarsidan kan det bara betyda att man saknar sakargument och vägrar att medge det.

Särskilt komiskt blir det när Aftonbladet ojar sig om att den klimatskeptiska bloggaren The Climate Scam är religiös, eftersom tidningens egen politiska chefredaktör Helle Klein nyss hade tjänstledigt för att ta en prästexamen och ogenerat låter sin kyrkliga världsbild genomsyra sitt tyckande.

Aftonbladet går vidare med att påpeka att bloggen ofta hämtar sina uppgifter från amerikanska källor, som om det vore en orimlighet, och att den ”inte är olik” (smaka på det som retorik) en amerikansk klimatkritisk blogg som produceras av en högerkristen organisation med i övrigt skrämmande intoleranta värderingar.

Men vad har det med sakfrågorna att göra? Ingenstans i ledarartikeln bemöts något enda av bloggens sakargument, som är åtskilliga. Här handlar det bara om att smutskasta dess ägare, som om naturvetenskapliga fakta skulle påverkas därav.

Nej den uppenbara förnekelsen i detta fall är Aftonbladets egen. Har de inte bättre argument för klimatkrisen och mot dess kritiker? Och känner de inte ens till argumentationens ABC – eller pressetikens?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Intressant?

måndag 22 februari 2010

Högre priser, högre vinster


Elpriserna dansar ideligen upp till chocknivåer. Det heter att det är till följd av kylan. Men lita på att det i slutänden visar sig att elbolagen samtidigt gör rekordvinster.

Den här stränga vintern är det dessutom så dåligt timat att några av våra kärnkraftsverk har förminskad produktion för att deras renovering har försenats. Märkligt inkompetens.

Om det nu är så att elpriset höjs för att det blir dyrare även för producenterna, då bör inte dessa lyckas öka sina vinster under samma period. Men jag vågar slå vad om att det är precis vad de kommer att göra. Så har det gått till förut.

Vi befinner oss i en hjälplös beroendeställning till dessa energijättar, som inte kan motstå att utnyttja läget så fort de har någon mer eller mindre lam ursäkt. Kapitalismen har sina hakar. Sådant utnyttjande av beroendeställing kallades förut ocker och var olagligt. Det borde det bli igen.

Här skriver Aftonbladet, Svenskan, Expressen och DN om nya rekordhöjder för elpriset.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Intressant?

söndag 21 februari 2010

SJ skyller också på klimatet



SJ beter sig som om vinter vore en omöjlighet i vårt land. Ideliga förseningar, timslånga eller mer. Jag är säker på att de försummar sin infrastruktur för att tjäna mer pengar – vilket självklart går åt fanders i längden.

SJ skyller på vintern, men det är långt ifrån hela sanningen. Förra söndagen tog jag tåget från Malmö till Stockholm. Det blev 1,5 timmar sent, så resan tog 6 i stället för 4,5 timmar – beroende på ett maskinfel på loket som gjorde att de inte kunde köra snabbare än 120 km i timmen. Hade de inget ersättningslok att ta till? Tydligen inte, eller så brydde de sig bara inte.

När jag åkte hem på fredagen, nästan en vecka senare, var det åter lokfel – det kunde bara köra på en av sina två motorer, så ankomsten blev en dryg timma sen. Jag misstänker att det vara samma lok och samma fel, som SJ bara struntat i att reparera, fast de hade nästan en vecka på sig.

Liknande återkommande fel upplever jag ideligen på X2000. Jag har också hört skvallras från tågpersonalen att dessa tåg håller på att tjäna ut, men SJ kör dem i botten och struntar i att det blir hur många fel som helst på vägen, och hur mycket besvär som helst för resenärerna. Snålheten bedrar visheten – och monopolet visar sin fula nuna.

Videosnutten ovan har ingenting med SJ att göra, utan med vintern. I Stockholmssnön filmade jag en liten lustig plogtraktor, som plötsligt satte kurs rakt mot mig. Jag hade nog blivit rädd om inte detta lilla monster såg rätt gulligt ut. Jag var dock inte dummare än att jag skuttade åt sidan. Kanske har jag visat videon i ett tidigare blogginlägg – men det förtjänar i så fall en repris.

Aftonbladet skriver om några av SJ:s vinterskandaler här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , .

onsdag 17 februari 2010

Sällsynt strimma av talang i bloggosfären

Bloggosfären är ett sammelsurium av högt och lågt, där tyvärr det senare dominerar. Därför är det en lycka när man plötsligt bländas av den strimma ljus som i brist på bättre ord får kallas talang. Jag stötte just på en sådan.

Jag har turen att få en hel del tänkvärda kommentarer till många av mina blogginlägg – även ibland på texter som har hunnit bli rätt ålderstigna. Nyss kommenterade någon som kallar sig Dean, med en blogg kallad Plombisk för att så få namn är lediga, min långa text om emo. Hans korta kommentar var underfundigt klurig, så jag blev nyfiken på vad han månde skriva i sin egen blogg.

Där var lite om Melodifestivalen, om naglar som behövde klippas och långärmade tröjor – men något i hans språk fick mig att läsa vidare, och då djupnade det hastigt. Sedan plötsligt denna text, som riktigt bet tag: Modellen, novell. Inte direkt klar men orka. Kryptisk titel men gripande innehåll. Några ganska vardagliga scener ur livet, som ändå får stor mening. Skönlitteratur i vardande.

Det är inte lätt att precisera vad som får en berättande text att fånga och kännas meningsfull. Det handlar mycket om dess originalitet, dess egna och egensinniga uttryck. Inget staplande av alltför bekanta metaforer på varandra, utan konkreta fragment med hög grad av symbolisk laddning, men ändå djupt personliga, igenkännbara från ingen annanstans. Just deras privata karaktär gör dem allmängiltiga. Där blir romankonst till.

Titta till Deans blogg. Förhoppningsvis går han från klarhet till klarhet och rätt vad det är har han skrivit en roman. Något annat skulle förvåna – och bedröva – mig.

lördag 13 februari 2010

In vino veritas 2


Jag har tidigare berättat om ett lunchbesök på guldkrogen Mathias Dahlgren i Stockholm, matbaren med en stjärna i Guide Michelin. Nu har jag ätit en middag i matsalen, som har två stjärnor. Men knappast för vinlistan.

Vi hade beställt avsmakningsmenyn och vinmenyn därtill, när jag frågade kyparen om det ändå gick an att ta en titt på deras vinlista, som jag föreställde mig måste vara skön läsning. Det var den gamla krogrecensenten i mig som törstade.

Men vilken besvikelse! Den alltför korta vinlistan innehöll ingen enda Bordeaux bland rödvinerna, dessutom inget enda rödvin som var äldre än 2007. Skandal. Jag frågade kyparen om detta verkligen var deras vinlista. Jo, det var det. Då förklarade jag dess tillkortakommanden, men han svepte på med några svador om de utvalda vinernas förtjänster, som var rent snömos.

Inte förrän jag med allvar förklarade att jag aldrig hade beställt varken deras vinmeny eller avsmakningsmenyn om jag dessförinnan sett den tunna vinlistan, kyparen ur sig att de också kunde erbjuda vinerna i Grand Hôtels källare. Efter lite trugande fick jag se den vinlistan, som förstås var rena bibeln. Bara av ståtliga Chateau Petrus fanns uppemot tio olika årgångar, allihop gott och väl mogna att dricka. Dessutom oräkneliga andra buteljer av alla möjliga åldrar och till alla möjlgia prisklasser, varav flera kostade över 100.000 kronor.

Det var en vinlista som i sig förtjänade två stjärnor i Guide Michelin, så jag antar att dess recensenter omedelbart hade fått den att bläddra i, knappast Mathias Dahlgrens egen lilla parodi på vinlista. Att vi vanliga gäster inte fick se Grand Hôtels lista förrän efter träget tjat, berodde knappast på annat att de buteljerna gör Mathias Dahlgren inga pengar på att sälja.

Men allvarligt talat, om Mathias Dahlgrens egen vinlista är så ynklig, och det är den hans krog först och främst skyltar med - hur sjutton kunde de få tvgå stjärnor i Guide Michelin?
Också vad gäller maten skulle jag vilja resa flera invändningar, men det tar jag en annan gång. Summa summarum: krogen är extremt överskattad och gör inte alls rättvisa för dess hysteriskt höga priser.

Mathias Dahlgren måste veta hur han fuskar sig fram, för om sin tunna vinlista avslöjar han ingenting på sin hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om , , .

tisdag 9 februari 2010

In vino veritas


Vin är nyttigare än den nervösa svenska överheten vill medge, avslöjas i en ny medicinsk undersökning. Dessutom är det nyttigt i större kvantiteter än Folkhälsoinstitutet går med på. Nyttan är minst lika komplicerad som klimatet.

Det har varit känt rätt länge att små mängder vin har vissa hälsoeffekter, exempelvis vad gäller blodtryck och kolesterolhalt, men nu visar det sig att denna nytta är större än man tidigare trott – och dessutom även vid större kvantiteter.

Man bör egentligen inte bli överraskad av att denna nobla kulturdryck har sina poänger, även för konsumenter som håller tillgodo med billigare buteljer än t.ex. Chateau Petrus på bilden ovan. Framför allt kan vin vara en stor njutning, och det är självklart välgörande för både kropp och i synnerhet själ.

Människan är inte en maskin. Det som får oss att trivas med livet och därmed ökar vår livskraft är inte alltid detsamma som vad vi rent biologiskt och medicinskt sett borde hålla oss till. Alltså, även om undersökningarna inte hade hittat några medicinskt goda effekter av vin kan det ändå vara välgörande. Men två flugor i en smäll är aldrig fel.

Dessutom tror jag att vårt näringsintag är en komplex helhet bestående av delar som samverkar. Med andra ord: vissa rätter kräver vin, och ska vi bara dricka vatten till maten behöver vi en kokkonst och råvaror som ter sig annorlunda. Det är lite som vegetarianism, som knappast fungerar om man från de vanliga maträtterna bara tar bort köttet och fisken.
Man måste se till helheten.

Den mänskliga helheten innefattar att vi ständigt så att säga recenserar vår egen tillvaro – i vilken grad vi trivs, njuter, gläds, står ut. Varje hälsolära måste begrunda detta, som är starkare och viktigare än något annat. Det är ingen vits att bli hundra om alla dessa år är trista. Visst kan man få för mycket av det goda, det gäller till och med Chateau Petrus, men det är nog i alla fall ännu värre att få för lite av det – återigen såväl det goda i allmänhet som detta fenomenala rödvin.

Aftonbladet skriver här, här och här om vinets nyfunna nyttighet.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Intressant?

måndag 8 februari 2010

Klimatet går sin egen väg


Så sakteliga kommer kritiken mot klimatkrisen krypande i svenska media. Aftonbladet, som var först av svenska tidningar att slå på stora trumman om en annalkande katastrof, berättar om nya undersökningar med mindre skräckscenarier.

Pressen föredrar definitivt katastrofläge, för då kan de ta till de stora rubrikerna och läsarna flockas. Därför har de varit hejdlösa i att hoppa på klimatkrisen, och bara på sin höjd snuddat vid alternativa teorier och ifrågasättanden. Det är omoralisk journalistik, eller i alla fall väldigt slapp sådan, särskilt som de medvetet och med eftertryck hela tiden nämner klimatkrisen som om den vore belagd med oomtvistliga bevis.

Men det håller inte i längden. Förenkling och förljugenhet tål inte tidens tand något vidare. Sanningen kryper fram i sprickorna och dominerar med tiden vyn. Pressens attityd blir under detta förlopp allt omöjligare. Det håller kanske på att ske nu – utom på de trögaste redaktionerna, som är ledarna och kulturen. Där råder doktrinen, knappast den granskande journalistiken, så där lär uppvaknandet dröja.

Förr kunde media lägga locket på pinsamma eller oönskade sanningar och hålla det på plats i åratal, men i Internets kakofoni låter det sig inte längre göras. Detta internationella supermedium går inte att tygla eller lägga munkavle på.

När nu Aftonbladet rapporterar om nya undersökningar som motsäger den enade svenska pressens tidigare övertygelse om klimatkrisen, då beror det nog mer på att dessa undersökningar i alla fall inte går att tiga ihjäl. Så man kan lika gärna berätta om dem som om man vore ett objektivt nyhetsmedium.

Det kommer att dröja ännu en tid innan svensk press svalt skammen och börjar rapportera allsidigt och granskande om den påstådda klimatkrisen. Men när så sker kommer alla redaktioner att spela oskyldiga och låtsas att de hela tiden bara har rapporterat nyheter som dykt upp. De kanske till och med försöker ta åt sig äran att vara avslöjarna av klimatbluffen, om det finns en sådan, fast de i så fall har varit med och kamouflerat den i flera år.
Man kan lita på att man inte kan lita på pressen.

Vad de nya undersökningarna visar om klimatet är att det är mer komplext och svårförutsägbart än klimatkrisens meteorologer har velat medge. Naturen har sina egna hyss för sig, där A inte alltid följs av B och människan ännu varken är dess frälsare eller bane.

Här skriver DN om detsamma, redan den 2 februari. Läs även andra bloggares åsikter om , , . Intressant?

onsdag 3 februari 2010

Innan hon blev jungfru


Norge får en ny bibel där Messias mor inte längre måste vara jungfru. det får en del kristna där att “rasa”. Men i den ursprungliga bibeltexten angavs bara att hon var ung. Huruvida hon också skulle vara oskuld lämnades därhän. Och ungdom var näppeligen någon garanti för oskuld ens i biblisk tid.

Jag kommer osökt att tänka på Groucho Marx kommentar om den blonda och rosenkindade filmstjärnan Doris Day: “Henne kände jag redan innan hon blev jungfru.”

Det var evangelisten Matteus som menade att Jesus var en jungfrufödsel, för att så hade siats i Gamla Testamentet – men han läste sin bibel galet. Profetian i fråga säger blott att Messias ska födas av en ung kvinna. Ingenting anges om hennes sexuella erfarenheter. Matteus var över huvud taget svag för symboliska underverk och diverse förvirrade anspelningar på Gamla Testamentet (som förstås var hela bibeln på den tiden).

Samma ambivalens finns också i vårt svenska ord “jungfru”, som även det egentligen blott betyder ung kvinna. Att det skulle innebära brist på sexuell erfarenhet är en senare tillämpning av ordet.

Ett annat ord för människor som inte haft sin sexuella debut är oskuld, vilket pyr av trångsynt sexualmoral. Man ska alltså vara utan skuld innan man haft sex, och därmed skyldig genast därefter. Det stämmer inte ens med den kristna dogmen, fast det oftast är kristna som insisterar på denna sexualsyn. Men i kristen tro är människan syndare redan från födseln och kan inte bli “oskuld” förrän hon har fått syndernas förlåtelse. Alltså är oskuld något man blir, inte något man var från början.

Jag har alltid tyckt att Marias jungfrufödsel varit en fullständigt meningslös poäng i kristendomen, för att inte säga oavsiktlig komik. Bara två av de fyra evangelisterna hävdar detta, och ingenting i Gamla Testamentet kräver det av Messias. Jesus kallade sig själv “Människosonen”, vilket var ett uttryck vid hans tid som kan skrivas “människa, son av människa” – alltså ett sätt att understryka att han var precis som vi andra.

Bildkonstnärer har roat sig med den där jungfrufödseln. I många tavlor som skildrar bebådelsen, när ängeln meddelar Maria att hon är havande fast hon ännu inte haft sex med någon, har denna ängel en busig glimt i ögonen – som om meddelandet egentligen framfördes på annat sätt än muntligen.

Jag tror att kristendomen snarare förlorar än vinner på att göra Jesus övermänsklig, annorlunda, som ett slags abnormitet. Hans medmänskliga lära vinner i trovärdighet och kraft till den grad han själv skildras som mänsklig. Men det är klart att vill man bygga kyrkor och befolka dem med ett mäktigt prästerskap, då behöver Jesus förandligas – även om det betyder att hans lära kommer i skuggan av ritualerna.

Här skriver DN om den norska bibelöversättningens nya ordval.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Intressant?